Nyheter

STAFFAN NORDSTRAND

Nyheter...

Idag träffade jag Prins Carl Philip. Med tanke på min skolbakgrund och de få dagar jag gick i skolan under mina unga år. Jag hade fler skolk och sjukdagar än skoldagar. Ja mer om detta och den risk jag löpte på grund av utanförskapet som min dyslexi tog mig in i, står det om på min hemsida.

Att jag i dag skulle få möjligheten att överlämna fem av mina dokumentära spänningsromaner med Opium som den senaste till Prins Carl Philip, överbeskyddare av Dyslektikerförbundet, trodde jag inte. Men allt är möjligt. Man får bara inte sätta gränser.

”Nu har jag somarläsningen ”, sa Prinsen och skyndade sig. Jag tror att han tog första sidan i bilen och slapp köpa dem i handeln eller på Adlibris. Jag lovade Skolministern Gustav Fridolin, som gjorde ett mycket bra intryck, att han skulle få böckerna nästa tillfälle vi ses. Då får han också uppföljaren.

 

Staffan N

Vill du veta sanningen?

Resan österut till mänskliga rättigheter.

Landet många av oss kallar för paradiset. Vita stränder med möjlighet till många upplevelser. Leende trevliga människor som bjuder på sig. Billig öl och mat med ständigt öppna barer redo att serva oss turister med allt och sist men inte minst, solen, den får vi inte glömma. Det är ju därför hundratusentals svenskar åker på semester och även lånar pengar till hus och lägenhetsköp som många gånger senare ångras på grund av stora förluster eller falska kontrakt.

Men hur är verkligheten egentligen. Vi som känner till lite eller mycket av den. Pratar vi om den eller håller vi bara tyst. Är vi rädda för att säga sanningen. Ja i landet är det förödande att säga sanningen det kan kosta livet i ett av de många överfulla fängelser som vi turister aldrig får se om vi inte engagerar oss.

Sanningen är att befolkningen är rädda för att säga sanningen. Den som säger sanningen hamnar i helvetet eller i ett himmelskt paradis och det är inte samma sak som en solvarm strand.

De som sköter om och förmedlar att en form av sanningen uttrycks har så klart uniformer på sig och har man uniform har man också rätten att vrida sanningen dit man vill och förstöra livet för människor eller ta livet av människor. De väljer vilken lag som ska tillämpas och när den ska tillämpas och framför allt när det ska vara laglöst.

I Thailand finns det många lagar och väldiga variationer på att vränga dem. I dag finns det bevis för detta genom många olika media och organisationer som exempelvis Human Right Watch som anser att Thailand är i en ”mänsklig rättighetskris”

Det finns också bevis för att Thailand inte håller sig till lagar och regler beträffande mänskliga rättigheter. För många är mänskliga rättigheter att få åka på semester, ha bil och få leva drägligt.

Visst, det kan ju betraktas som en form av rättigheter, men det FN betraktar som mänskliga rättigheter kommer Thailand fortfarande inte i närheten av. Bland annat att inte tortera människor i fängelser, hålla dem som boskap och låta dem få minimal föda. På många fängelser runt om i landet krävs det att bofasta runt fängelserna kastar in mat i påsar till fångarna för att de skall överleva.

Det är också väl känt hur icke straffade hålls fängslade flera år innan rättegång. Upp till tre år. Den fängslade får järnboja runt vristerna och handlederna med kedja mellan. Den fängslades kedja blir ofta fastlåst i en betongvägg och bojorna ger bara efter några dagar, sår. Sår som blir så kraftigt infekterade att det ofta leder till amputation av ben eller armar på grund av brist på hygien och läkemedel. Ibland till döden. Även för den som inte dömts.

Fångarna sätts i salar med upp till ett par hundra i varje sal. Straffade och ännu ej straffade måste ligga tätt bredvid varandra i stora rum med upp till 200 fångar i vardera rum. för att få plats packas de som sillar. I vissa fängelser får de turas om att sova på grund av platsbrist. Fängelser som är byggda för tusen fångar har upp till tio gånger så många och isoleringscellerna på sju åtta kvadrat trängs upp till tio personer i flera månader tillsammans med råttor och ofta med icke fungerande avloppsrör i ett hörn som tjänstgör som toalett.

Sexuella övergrepp, misshandel, rån och mord är vardag och genomförs inte bara av internerna själva utan också av personalen, fångvaktarna.

Om fångvakterna spelat kort eller annat och förlorat är det inte ovanligt att de rånar fångar på deras sparmedel och i samband med det också misshandlar dem, kräver fullmakter så att de kan komma åt tillgångar på konton utanför fängelset.

Fångarna skyddas inte från varandra. Enkla stickvapen tillverkas av exempelvis en tandborste och den som har gott om pengar kan alltid köpa förmåner av fångvaktarna som har en så låg lön att de mer eller mindre är tvungna att ta mutor av fångar för att överleva. En genomsnittslön för en fångvaktare är ca 1.500 kronor per månad. Det är inte ovanligt att fångar köper sig fria från brott som sker på fängelset. Som exempelvis misshandel och mord.

När militären kom till makten rensade man i gamla led för att, som man sa få bort korruptionen.

På många turistorter som exempelvis Phuket, fortfarande en av världens farligaste platser, för att citera en Singaporebaserad webbsajt och Phuket Gazette. Allt från stölder, rån, mord och våldtäckter förekommer. Militären har tagit över kontrollen av barer, bordeller och rån-verksamheten och driver dessa vidare i en väl organiserad bulvanverksamhet. Det innebär att samtliga näringar måste betala en form an skyddsavgift som går till de som övertagit kontrollen.

Tidigare var det Khun Pian Keesin som under många år styrde det etablerade gangsterlivet tillsammans med polischefen för Patong.

När militären kom till makten tog de bort hälften av de anställda inom den lokala administrationen och polisen för att förhindra en fortsättning av eget berikande, tagande av mutor. Samtidigt tog man bort alla barer och restauranger utefter stränderna då samtliga lägen ansågs vara svartbyggen och utan giltiga dokument. Detta trots att det fanns legala dokument i många fall.

Lite av det äger sin riktighet, men alla blev straffade fram till det att militären själva börjat bestämma vilken och vilka som ska få driva verksamheter nära stränderna. Numera är det i första hand nära släktingar eller familjemedlemmar som driver olika former av verksamheter nära stränderna.

Polischefen som köpt sin titel för många miljoner Baht och som planerat att få in pengarna med hjälp av mutor och senare återbetala dem till Khun Pian Keesin, blev förflyttad. Till vad vet man inte.

Khun Pian Keesin dog i duschen, han halkade och bröt nacken meddelade militären efter ett besök hos honom i hans bostad. Ja han bröt nacken i duschen när militären var där. Läsaren får dra sin egen slutsats.

Ingen törs säga sanningen. Censur och inskränkningar i nyhetmedia är total. Man straffar alla kritiska medier inklusive de sociala. Facebook följs noga och den som skriver eller delar ofördelaktiga informationer straffas med upp till 15 års fängelse i de jag nämnt ovan. För inte alls länge sedan, bara några månader tillbaka, hotade militären några inom Amnesty International med fängelse då de skrivit fakta i en av deras rapporter. Fakta som militären upplevde som ofördelaktig. 25-åriga studenten och aktivisten Jatupat Boonphattararaksa förväntas dömas till 15 års fängelse, för att ha skrivit en artikel som framförde kritik mot militärjuntan, och spridit den i sociala medier.

Den brittiske människorättsaktivisten Andy Hall dömdes den 20 september 2016 till fyra års fängelse, för att ha rapporterat om missförhållanden och barnarbete på en fruktfabrik I Khiri Khan-provinsen.

Min vän Stephen Pain hängde sig i sitt hem för ett år sedan efter att han fått besked om fängelsestraff. Ett fängelsestraff i ett överfullt fängelse utan respekt för mänskliga rättigheter under flera år.

Stephen hade bara gjort det som många gör och vill göra i det paradis man vill se. Han köpte mark, fick bygglov för flera hus och byggde. Senare sålde han dem med alla legala dokument som krävdes väl kontrollerade av flera advokater och registrerade i Landdepartment.

När militären kom till makten ogiltigförklarades affären och Stephen tillsammans med sina thailändska partners straffades. Stephen blev av med allt han ägde och hade. Sitt hus, sina tillgångar, sitt livsverk som väletablerad arkitekt. Detta drabbade inte bara Stephen, utan flera i samma bransch.

Som turist får jag givetvis inte se någonting av det här. Det jag får uppleva är stränderna, värmen, ibland lite stökiga taxiförare som också styrs av en egen maffia som kräver profit och del av det du betalar.

Jag får se öppna barer med lättklädda unga flickor på bardiskar dansande runt en stång tills de blir uppköpta av hugade köpare och inte allt för sällan föräldrar som med sina ungdomar och barn går och ler åt det de ser. Detta trotts att man vet att det är organiserad slavhandel.

Hemma i Sverige fördömer vi det som sker över köksbordet, där på gatan mitt bland de nakna dansarna ler vi, går vidare och sanktionerar förekomsten.

Vi ser den öppna bordellverksamheten som enligt lagen inte finns som polisen och militär tjänar mycket pengar på men inte ser. (inte ser, ironiskt).

Vi kan bli erbjuden olika former av droger på i stort sett alla platser, barer och nattklubbar. Droger som aldrig skulle komma fram utan militärens inblandning.

Vi ser också byggarbetare, hotellpersonal och fisken vi äter på tallriken. Byggarbetarna från Myanmar, Laos, Kambodja och Filipinerna som arbetar för slavlöner. Många gånger har de tvingats in i landet av människohandlare.

Human rights watch rapporterar också att över 3 miljoner arbetskraftsinvandrare utnyttjas och tvingas att leva under katastrofala förhållanden i fabrikerna som producerar billig mat till hotellen och restaurangerna där turisterna flockas.

Hotellpersonal nära i och omkring rummen som inte får mer än 1500 kronor per månad.

Fisken på tallriken som inte kommit dit utan barnarbetare som ibland tillsammans med sina familjer lurats till slavjobb i södra Thailand- och Malaysias fiskeindustri.

Utan barnarbetare skulle sko, textil, bildelstillverkarna och matindustrin inte tjäna så mycket som de gör och inte heller köpa in yamadroger till barnen så att de orkar jobba 14 timmar i sträck.

En drog som bland annat tillverkas i norra Thailand.

Åter till baren.

Fortfarande kidnappas det flera tusen unga flickor från södra Kina, Vietnam, Laos och från minoriteter som Rohinjas i norra Myanmar in till Thailands bordeller och barer.

De känner inte till ordet mänskliga rättigheter med det gör militären och polisen men de tillämpar den inte.

Vi kan allt om mänskliga rättigheter och vet vad det innebär.

Tänk dig hur många tusen som skulle sitta i våra fängelser under samma förhållanden och med en lampa lysande dygnet runt ovanför huvudet i fyrtio år eller livstid. Eller kanske bara femton för att du kritiserat vår kungafamilj med några enkla ord eller kritiserat polisen i Stockholm.

Mänskliga rättigheter är något att värna om och ta tillvara på, inte att missta sig på.

Vid tangenterna

Staffan N

 

Sydafrika en tickande bomb!

Posted Februari 14 2017 21:00

Många miljoner människor reser värden runt för att finna nya vackra platser på vår jord. Så även jag fram till för ett antal år sedan då faktainsamling för att delge andra människor om hur omvärlden ser ut blev viktigare än att ligga på stranden.

Efter många arbetsår i Asien och resor i flera världsdelar har jag skrivit en hel del om handel med människor, vapen och droger. Inte bara i bloggar utan också i mina romaner.

Sist jag skrev under 2016, handlade det om Kuba och hur familjen Castro berikar sig och inte bara lurat folket i landet utan också omvärlden. Ja vi skall inte glömma Pol Pott och hur enkelt han lurade både döva och blinda i FN, ja till och med Sverige som dessutom besökte landet utan att se eller höra.

Men att vi inte ser det vackra i vårt land är känt. Vi behöver inte åka så långt och definitivt inte resa flera hundra tusen mil till Thailand för att inte öppna ögon och öron. Ett land vars polis, militär och regering blundar för allt trotts att de har lagar. Prostitution, nakenexploatering, droger, människohandel över gränserna är vardag. Mänskliga rättigheter är inte vardag, de existerar inte.

Tillbaka till Sydafrika där jag varit under tiden min senaste roman Opium trycktes och inom någon vecka kommer på hyllorna.

När jag reste till Sydafrika, Kapstaden, hade jag med mig adresser, fotografier och en hel del bakgrundsfakta om min släckt och framför allt Gustaf Ryberg, född och uppväxt i Malmö.

En äventyrare i 25 års åldern som mitt i brinnande första världskriget reser genom Europa och Afrika till Kapstaden. Självklart har jag undrat varför man tar en sådan risk med kulor vinande runt huvudet.

I dödsattesten stod det att han dog en onaturlig död.

Jag kom till Kapstaden där jag snabbt blev invigd i del av samhällssystemet som inte bara gällde där utan i och runt samtliga vita kommuner och städer.

Majoriteten av färgade människor är utestängda från alla möjligheter att få likvärdig utbildning, likvärdig förutsättning till arbete, likvärdiga möjligheter till att starta egen företag, i närheten till likvärdig bostad med en toalett, rinnande vatten och en egen värdighet.

Att slaveri och människohandel finns över hela värden det vet vi, men jag trodde aldrig att den var så tydlig och öppen som i Sydafrika där en byggarbetare får ca 3,900 kronor i månaden, en städerska på ett bra hotell ca 2,800 kronor och för att inte tala om alla karteller som gör allt för att hålla tillbaka alla utvecklingsmöjligheter för det färgade folket. Det tydligaste är Sydafrikas vintillverkare, som vi dessutom gör vårt bästa för att underhålla.

Det är överraskande tydligt hur det vita samhället fortfarande har greppet trotts att Nelson Mandela redan 1994 lovade att det skulle tas bort. Han lyckades ta bort ordet apartheid,

Det vita samhället lyckades få dit en lättmanipulerad girig president Jacob Zuma 2009. En Jacob Zuma som tillsammans med sina mycket tunna ministrar är lättmanipulerade av den vita eliten.

Han sa i sitt tal som jag lyssnade till i Kapstaden under förra veckan att han skulle lösa problemet med korruptionen. Han och flera ministrar är en del av korruptionen. Den kommer aldrig att lösas som det ser ut i dag.

I de skjulsamhällen som ständigt växer runt alla städer och i alla kommuner. Se bilderna. Är handel med människor inte ett problem. Det är vardag. Prostitution och droghandel extrem. När jag pratade med folk i papphusen om handel med barn och kroppsdelar var budskapet tydligt.

Till min förfäran fick jag klart för mig att Gustaf varit en del av grunden till ovan. Han hade slavar i Krugerdorp, en av de stora områdena där flera guldgruvor fortfarande tar upp guld till de vita, för slavlöner till de färgade arbetarna.

Lönen räcker inte ens till att få en egen toalett.

Gustaf dog en onaturlig död, stod det i dödsattesten. Vi vet ännu inte hur. Kanske blev någon förbannad och vad jag förstår är många arga och besvikna på den sittande regeringen. När jag frågar om det är en tickande bomb, nickar man tydligt.

Resan och det jag vet att jag får under den närmaste tiden gav i alla fall mig en inspiration till en kommande roman.

Till dess får ni nöja er med Opium och uppföljaren som kommer under sommaren 2017.

Vid tangenterna

Staffan N

 

 

Ett ruggigt nyhetsbrev från mig, just nu i skrivande stund på en liten plats någonstans i Asien.

Posted Augusti 19 16:00

 

Ja jag vill just nu inte avslöja vart jag är. Mest på grund av min säkerhet.

Under tisdagen den 12 augusti 2015, fick jag veta av mina källor att det förekommer massgravar ute på öarna mellan Thailand och Malaysia. För ett par veckor sedan hittade polisen massgravar nära gränsen till Malaysia på det Thailändska fastlandet. I dessa gravar fanns både kvinnor och barn.

De gravar som hittas har under den senaste tiden gjorts av människohandlare som misslyckats med delar av sin skörd från bland annat Bangladesh och Myanmar, tidigare Burma.

För en tid sedan skrev Aftonbladet om handeln med människor in till fiskeri industrin i ovan nämnda områden. Jag skrev om det redan för ett år sedan på nyhets sidan i www.beewithus.com Det är inte bara fiskeri industrin som tar emot slavarbetare, det gör även textil och skoindustrin.

Barn är vanligt förekommande, de får jobba fjorton timmar per dygn och äta drogen Ja-ma för att orka med jobben. Det är bara en av många droger som polis och militär är delaktig part i produktion, distribution och försäljning.

Enligt Phuket Watch. Thai non-goveryment organization. Tror med säkerhet att där finns fler gravar I gränsområdet på Malaysias sida, I Bergen nära byn Taloh. I dessa områden förekommer rester av boplatser som upprättats av människohandlare som med vapen och tortyrliknande medel hållit och håller främst Rohingya fångna i djungeln.

Några rader till de som borde ta upp förhållanden i de paradisiska länderna. Journalister. Det finns några av er som gömmer sig. Så tycker jag att Expressens journalist i Bangkok gör. Jag har inte sett någonting skrivas i svensk press om att militären hotar och tar journalister inför domstol, där de riskerar långa fängelsestraff för yttrandefriheten. Jag har heller inte sett en rad om att en förståndshandikappad ung man får tio års fängelse för att han har sönder en pappersbild klistrad på en vägg där kungens bild syns.

I de fängelser som oliktänkande låses in existerar ingen form av mänskliga rättigheter. Där får exempelvis 150 personer dela på 100 kvadratmeter och i många fall sitta med bojor runt handleder och vrister fastkedjade i väggen upp till tre år.

Förhållandena är vidriga för människor och djur. Därtill kommer rån, misshandel, mord och våldtäkter som utförs av personalen på fängelser i Bangkok.

Mycket av det jag tar upp nu kan ni komma att kunna läsa om i andra media där journalister gör ett bra jobb. Exempel på dessa är. Phuket Gazette news och The Nation Thailand.

 

Med fingrarna på tangentbordet

 

Staffan

 

Åter till alla mina läsare och följare

Posted March 19, 2015

 

Man skulle kunna säga att det verkar som att jag har hållit mig undan en tid, men så är det så klart inte. Därför tänkte jag att jag skulle berätta lite om vad som hänt sedan sist.

 

Skrivandet på romanen, OPIUM, tar lång tid och kräver mig ofta dag som natt.

 

Jag har också skaffat mig mycket fakta för att på bästa sätt lyckas med att nå så långt in i verkligheten som det bara går. Detta har även inneburit att jag sökt kontakt med Karolina Johnsson, kanske mer känd som ”Diplomatdottern”. Hon satt som bekant 12 år i fängelse utanför Bangkok. Tillsammans kommer vi att skapa en roman byggd på fakta inte likt något annat ni läst tidigare.

 

För den sakens skull har jag alltså varit i Thailand, en tid som jag nu ser som närmast slut. Jag måste akta mig för tidstjuvar. Ni får själva tänka på vad detta ord innebär. Var det kommer från skall jag berätta senare.

 

Jag vill passa på att tacka er alla som engagerat er i de föreläsningar jag haft.

 

Jag kommer senare att ta upp en del rörande mänskliga rättigheter. För i flera länder är det ett ord som många politiker leker med och leker man bra med ord så kan man bli minister eller parlamentdeltagare i EU.

 

Bästa hälsningar

 

Staffan N

 

 

 

Snart är det jul igen

Posted December 15, 2014

 

Det blev jag klart medveten om under Luciamorgonen då TV 2, började sända en fin morgonkonsert.

Jag blev, liksom många andra djupt fängslad av stunden, innehållet och orden i många av de musiktexter som framfördes.

Efter programmet kunde jag inte låta bli att tänka på alla de människor som det sällan talas om i jul tiden.

Alla de som är kidnappade, stulna från sina hem, familjer och släkt i alla delar av världen, inklusive våra grannländer.

Inte bara kvinnor, unga flickor som säljs på auktioner till bordeller, utan också män och unga pojkar som säljs in till olika produktionsindustrier. Handel med arbetskraft går över alla gränser där även Sverige förekommer.

Många av dessa människor har ett tak över huvudet och lite mat på bordet men ingen trygghet, lever i ständig rädsla med vardagligt hot och misshandel, så även i juletid.

Över tjugo miljoner människor handlas det med över världen. Europa och Sverige står inte utanför.

Så tänk på att någonstans somnar någon i gråt och gråter gör även män och kvinnor, inte bara barn.

 

God Jul

 

Önskar

 

Staffan N

 

 

Till mina läsare.

Posted December 8, 2014

 

Detta är dagens nyheter från mig till er.

 

Under natten har jag suttit och tagit del av vad som händer här nere i regionen. Jag är som vanligt i Thailand, jobbar igen.

 

Fler mäniskor än någonsin riskerar livet på mäniskosmugglarnas båtar utefter kusten och floderna från Bangladesh och Myanmar. Baserat på lokala undersökningar och media har ca 54.000 personer tagit till en livsfarlig resa som de tror skall förbättra deras liv. Vad de hört av mäniskosmugglare. Ca 53.000 av dessa har Thailand och Malaysia som mål.

 

De flesta transporteras under perioden oktober till mars, men under oktober i år har transporterna fördubblats mot förra året. Ungefär 21.000 Rohingya ( folkgrupp, läs mer om dem på google ) och Bangla tar till möjligheten och av dessa är det ca 10 % som är kvinnor, är de unga blir de garanterat vidaresålda till bordeller i Thailand. Många som är under 18 och barn tar resan helt utan familjer och någon som kan, möjligen vara till ett skydd. Totalt har ca 120.000 mäniskor fraktats bort på detta sättet, ut på havet, mot en betalning på 1,500 till 2,500 dollar. På detta tjänar smugglarna den ofantliga summan av ÖVER 200 miljoner dollar.

 

Om det finns plats på båtarna, vilket det alltid gör om man ser till syftet, så kidnappas män, kvinnor och barn. Helst unga flickor. Med en gevärsmynning mot huvudet tvingas de upp på båtarna. Omständigheterna på båtarna är som ni säkert förstår, rent vidriga. Inget vatten, ingen toalett, ingen mat och klagar någon, blir de ofta misshandlade med döden som utgång. Man tror att ca 600-700 personer får lämna båtarna på detta viset för att flyta upp på en Thailändsk strand.

 

I Thailand har de som velat prata, berättat för UNHCRs personal, hur de fraktats in till land i mindre båtar och sedan hållits som fångar i små läger, uppdelade i män och kvinnor. Utöver att kvinnorna blev systematiskt våldtagna, var alla tvungna att ringa sina familjer i hemlandet, hembyn och begära att de betalade mer pengar till smugglarna så att deras liv skulle bli drägligare.

 

Det är en mäniskohandel som saknar motstycke i regionen och vad gör vi. Vi kan väll åtminstone hjälpas åt att leverera kunnandet om vad som händer, inte bara läsa vad jag skriver och sedan sluta med ett blekt, jaha, ja.

 

Hälsningar Staffan som nu åker tillbaka till Sverige och det trygga.

 

 

Trafficking i Myanmar till Malaysia

Posted October 19, 2014

 

Bästa läsare

 

Jag förbannar mig själv över att jag kommer för sent för att med kameran hängande i sitt originalband runt min nacke få bevittna en transport, om natten, av människor från Myanmar ( Burma), sålda till bordeller och industri i Malaysia.

 

Jag var bara några mil från dem, där de 150 personerna, många av dem från stammen Rohingya från både Myanmar och Bangladesh, suttit ute i vildmarken.

De människohandlare som varit inblandade har tjänat ca 30.000 sek på var och en av de sålda.

 

Men det är med stor glädje som jag konstaterar att de Thailändska myndigheterna inte ser mellan fingrarna längre utan är bestämda att få ett stopp av smugglarnas verksamhet som i detta fallet tros vara lokala aktörer.

Guvernören, Prayoon Rattanasenee i Phang Nga, som ligger bara några mil norr om Phuket är fast besluten att stoppa handeln och smugglingen.

 

Staffan N

På vidare äventyr under veckan