Det är verkligen ingen dans på rosor, att sitta timme ut och timme in på en åkgräsklippare i -8 grader och titta på oändliga vägsträckor. Tanken från början var att sova i tält, men hälsan får gå före envisheten.
Idag fick jag mig en ny upplevelse. Jag stannade vid en bensinpump och en enkel, sliten bod med några bord. Jag behövde äta. Det enda som fanns på menyn var Pitepalt! Det fanns bara en sak att göra…
Jag har mött många nyfikna människor, när jag stannat till. Blivit fotograferad och fått berätta om mitt syfte med resan. Att få sprida ordet om dyslexi. Resan har bara börjat, men jag ser fram emot lite varmare dagar, som kommer bara lite längre fram. Det är redan tre tidningar som hört av sig dessa dagar och gjort intervju.
Följ min YouTube kanal och mina sociala medier, för att se små dagliga klipp och bilder från min resa #dyslexiklippet
Klicka på länkarna nedan
Staffan Nordstrand 
Kommentera