Det var vad det tog att åka från Treriksröset till Smygehuk.
Det jobbigaste av allt har varit vädret. Kallt, blött och blåsigt på många håll. Men syftet med resan har verkligen fått maximalt utslag. Igår anlände jag till Smygehuk med blandade känslor. Nu är jag och maskinen påväg hem med bil och släp till Stockholm , för att landa och smälta hela resan.
Det har inte blivit så mycket uppdatering via blogg, men desto mer på facebook och Instagram. Jag har inte kunnat dela inläggen själv, utan fått hjälp med det material jag filmat och fotograferat.
Tusen, tusen tack till alla er som på olika sätt hjälpt mig, när jag hamnat i oförutsedda situationer. Jag kommer för alltid att vara er evigt tacksam.
Det är många som har efterfrågat föreläsning på orter jag inte passerat, så jag skulle tro att resan kommer att fortsätta om ett par månader, men utan gräsklipparen. Det finns ett behov och en stor efterfrågan på kunskap om dyslexi. Jag kommer inte att släppa det här. Jag kommer att fortsätta att sprida ordet vidare.
Ni som vill veta mer om min uppväxt med dyslexi, läs gärna Boken om Lars, som släpptes i april. Den finns i bokhandeln och på vissa bibliotek.
När jag landat hemma ska jag läsa och begrunda alla mail ni skickat, alla kommentarer via sociala medier och alla artiklar, tv och radioklipp som gjorts under resans gång. Ni som vill se mer av media som uppmärksammat min resa, kan läsa här.
Tack för all pepp, stöttning och hejjarrop utefter vägen!
Vi hörs snart igen!
Staffan Nordstrand 
Lämna en kommentar