Staffan Nordstrand

Nu har det gått ett år sedan jag aktivt planerade för dyslexiklippet. Det var många förberedelser med kläder, åkgräsklipparen och planering av rutt.

En natt som denna, med fyra minusgrader, låg jag ute på tomten och försökte sova för att testa kläder som jag skulle ha med mig. Det blev många nätter och många olika plagg. Jag trodde då att nätterna under resans gång skulle bli ungefär desamma som de hemma på tomten. Så blev de inte. Det blev betydligt mindre sömn.

Men allt slutade ju bra efter 33 dygn och sex timmar. Jag var full av inspiration efter många fantastiska möten med människor i olika åldrar.

Jag har nästa glömt de isvindar, kastvindar, snö, regn, älgar och långtradare som passerade med bara ett par decimeter oss emellan. Jag har nästan glömt allt vatten som under regniga dygn trängde genom kläderna, trots att de skulle vara vattentäta och jag ibland hade sopsäckar dragna över.

Jag har glömt extremt dåliga och farliga vägar som jag färdades på, trasig drivaxel och känslan av hopplöshet när maskinen gick sönder mitt i natten på en plats där ingen hjälp fanns att få. Då får man bara lita till sig själv.

Men mitt uppe i denna färd inspirerades jag av tusentals unga följare och då växte nya ideér fram. Staffan Nordstrand Dyslexistipendie och Dyslexiknapen ( det ska vara felstavat).

Här är vi nu snart ett år senare och med er hjälp ska vi gå vidare. Det är dags för ett nytt kapitel på ämnet dyslexi!