Då har resan om dyslexiklippet startat. I fredags tog jag flyget upp till treriksröset, där traktorn redan väntade. Den enda vän jag har med mig under hela resan är min vän Björne, som varit med mig i hela Europa, delar av Afrika och Asien, Sydamerika, Nordamerika, Australien och Kuba.

Vid ett tillfälle glömde jag honom på ett hotell i New York. Personalen på hotellet blev så engagerade när jag ringde från Sverige och berättade om Björne, som varit med i 40 år, så de letade upp honom och skickade honom med ett flyg till mig i Sverige. Denna gång tar han hela Sverige.

Jag har blivit så väl omhändertagen av Gustav och Anita Närvä i Maunu. Det är bara deras släkt som bott och bor här, sedan generationer tillbaka.

Vädret är inte riktigt detsamma här. Det blir en kall start på resan….